Skräckens skräck !
Igår när jag hade varit hos Amanda och på natten skulle ta mig hem
hade jag som tur väl Davids cykel, då jag är rädd för mörkret och allt
annat som kan finnas ute på natten cyklade jag fort som vinden.
När jag nästan var hemma slog det mig att jag hade den värsta biten kvar,
nämligen den från våran "parkering" till huset eftersom det är svart som döden
där. Men jag hoppade av cykeln vid bilen och tog mig i kragen. Eller först reagerar
jag på att det står en till bil där, tror först att jag är dödens men ser sen att
det är mammas bil och känner mig lugn.
Precis när jag ska sväng vid huset och upp mot trappan kommer mamma gående
på den mörka stigen, och herre jisses vad rädd jag blev ! Innan jag såg att det
var hon var jag verkligen beredd på att min sista tid var inne ! Vi kollade båda
på varandral, första började jag skrika sen började hon skrika, tills vi såg vilka
vi båda var!
Där var helgens och ett av mit tlivs största skräck upplevelse, nu ska jag
snoffsa till mig och dra in till Varberg för att fira mamma !
